 |
| | STARTSIDA
| DAMSEKTIONEN
| HERRSEKTIONEN
| UNGDOMSSEKTIONEN
| KLUBBEN
| MARKNAD
| SPONSORER
| LÄNKAR
| GÄSTBOK
|
|
| KLUBBSHOP | ||
 |
||
 |
 |
| KONTAKT | ||
035-129960 
Kansli |
||
|
Herr A
-
Skotten i Hallägrahallen
| 2009-10-12 |
Halmstads innebandyklubb kom tillbaka till Hallägrahallen efter utflykten till världens ände – östkusten, småland, kalmar – med någorlunda höga huvuden efter en knapp förlust. Med minnena i bakhuvudet från förra förlustmatchen på hemmaplan mot ännu ett småländskt lag, Skillingaryd, riktade man nu de arga ögonen mot dagens motståndare, Bjärred innebandyklubb. Denna klubb som är från ett ställe som är mindre känt för innebandy och mer känt för en ståtlig mittback i fotboll som grötade en skånska som mer låter som en full dansk på bakken. Idag hade de nått Hallägrahallen för att möta ett raseri av hemmaspelare i rött som ville ta sin första vinst på hemmaplan. Och det kändes redan när man kom in i hallen att det var en annorlunda atmosfär än sist man beträdde hallen. Lukten av tigerbalsam stack i nosen, publiken var fler, den tatuerade domaren var ersatt av en blond Kalles kaviar-kopia och HIBK fick för en gångs skull ha sina röda dräkter istället för den vita dräkten som gjorde att de såg ut som ett gäng förvuxna konfirmander i förra matchen. Låt vara för att hejarklacken var borta – de hade antagligen åkt på kvarsittning av geografiläraren – men det låg något visst i luften. En svävande känsla av vinst som låg i ridåerna och väntade på att bli bekräftad. För inte fan var väl den förmodade strykpåsen HIBK något strykgäng? Nej. Och det fick halvdanskarna från landet känna på. Men det satt långt inne. 1914 så sköt Gavril Princip skotten i Sarajevo. 2009 sköt HIBK skotten i Hallägrahallen. Det var ett bombardemang som hete duga i första perioden. Bjärred inledde dock bäst med ett anfall där Caj Ojala i målet fick använda alla reaktioner han föddes med för att värja ett lurigt skott. Men efter hand kopplade HIBK greppet ordentligt och framförallt var den gänglige bollbegåvningen Andreas Holmér som snurrade med de stackars Bjärredsspelarna så de var halvvägs till Köpenhamn. Skotten gav dock inga resultat, då målvakten i bortalaget hade bestämt sig för att inte släppa en jävel över öresundsbron. Holmér och publikfavoriten Björn Bengtsson spelade klapp-klapp så publiken satte den kokta korven i vrångstrupen, men överallt dök det upp en skånsk hand, fäst på en människa på knä iförd mjukisdräkt som stoppade bollarna. Och var det inte hans grova händer som var ivägen så var det stolpen, som när den trixige Martin Lindqvist testade lyckan i ett av hans fartfyllda nummer. I pausvilan stod det alltjämt 0-0. I andra perioden tog det bara lite mer än två minuter innan den förlösande utdelningen kom. Om det var Gavril Princips skott som startade första världskriget, så var det lagets egna David Hasselhoff, Andreas Rundberg, som startade kriget mot de tre poängen, då han smällde iväg ett skott som målvakten inte kunde rädda bättre än att Jesper Holmgren kunde dyka upp som gubben i lådan och raka i 1-0 till hemmalaget. Rättvist. Vi trodde nu alla på en urladdning för hemmalaget, men nästan direkt efter målet så fick han som både har nr 89 i passet och på tröjan, Jimmie Olsson, en utvisning för obstruktion och Bjärred var här nära att utnyttja övertaget, men glömde bort en Västerviksfot i målet, då Caj Ojala sträckte ut sin vänstra 44:a och styrde bollen i stolpen. Caj lyckades även med en konsträddning när han kravlade runt som en nyfödd på golvet och lyckades tippa ett skott som hade blivit ett givet mål, utanför. Efter detta och en utvisning i Bjärred kopplade HIBK åter greppet om matchen och planens bäste spelare, Andreas Holmér fortsatte sin tekniska föreställning där ett bombardemang av skott och växelspel med Björn Bengtsson kulminerade med ett konstskott med ryggen mot målet, som visade att Holmér har mer än man tror mellan benen och skickade bollen mellan sina långa spiror som sedan turligt räddades av målvakten. Det var därför väldigt ologiskt att Bjärred efter 14.33, som en blixt från klar himmel, kvitterade efter att en kille med hårband som förde tankarna till Elfsborgs hårbandsliga i början av 2000-talet, styrde in 1-1. HIBK kom inte närmare en ledning än ett växelspel i slutet av perioden mellan firma Holmér-Bengtsson som resulterade i en ribbträff. 1-1 i paus, inför den sista perioden. Och den sista perioden hann inte bli mer än en halv minut gammal innan Johan Ståhl fick ett gratisläge när målvakten puttade iväg bollen i straffområdet så försiktigt som om bollen vore ett gammalt släktsmycke, men Ståhl missade. HIBK behöll trycket i början av sista perioden och vi frågade oss, jag och den godisätande skräckinjagande polisen, respektive den inte alltför skräckinjagande förskoleläraren som jag satt bredvid, när utdelningen skulle komma. Och målet kom också efter 9.36, lika logiskt som målskytten – Andreas Holmér – som slog in sin egen retur och vi fick sedan bevittna ett kramkalas utan dess like. Fint med män som gör saker tillsammans. Vi väntade sedan på nådastöten, en punktering av matchen, och det dröjde inte lång tid innan Björn Bengtsson snurrade på kanten och hittade Johan Ståhl. Ståhl, som tidigare under matchen varit lite rostig, kopplade här ett järngrepp om de tre poängen när han då placerade in 3-1 till HIBK efter 11.32. Nu kändes matchen avgjord. Och det var bud på fler mål, då den hårfagre och hårbandsprydde Martin Lindqvist hade en show som borde varit entrébelagd. Martin testade lyckan utan att lyckas få bollen i nät. Inte heller Björn Bengtsson och Andreas Holmér kunde trycka dit bollen under den sista halvan av matchen, men det gjorde detsamma. För när den blonde domaren blåste av matchen och sprang in i omklädningsrummet med sin kollega, antagligen för att undvika alla autografjagande kaviaranhängare, så stod det 3-1 på tavlan till HIBK och ytterligare tre poäng hade bärgats i kampen för att visa alla skeptiker att det är ett rent helvete att möta Halmstad Innebandyklubb den här säsongen. Det som vi vet vid det här laget är att HIBK alltid spelar på topp och förlorar de så är det för att de är för dåliga. Denna kväll spelade HIBK på topp och var alldeles för bra för att inte vinna… Dagens Do It 1: Andreas Holmér. Rivjärn, trollkarl, biff och målgörare i ett. Dagens Do It 2: HIBK:s försvar. När hände det sist att laget släppte in 1 mål? Hela defensiven med framförallt Caj Ojala som säker målis och Pi Stålberg, som kastade sig som Börje Salming trots att han har en rätt lång skadelista, visade att han är mer än bara ett matematiskt tal. Dagens Do It 3:Domarna. Ibland så ska det blåsas och sedan diskuteras detta domslut av upprörda spelar i all oändlighet så att det till slut plockas fram vetelängd o kaffekanna efter varje domslut. Inte denna gång. Tack för det. Dagens Don´t do it: Låt för fan hejarklacksungarna sluta sitta på kvarsittning, eller var de nu var. Kanske hade de hittat på hyss under fredagen och fick utegångsförbud på lördagen. I vilket fall som helst: släpp ungarna loss det är innebandy! Kom tillbaka, ta med er trumman och skapa den stämningen och adrenalinet som skapas med höjda röster och ivrigt hejande så spelarna blir mer taggade. Ridå. Johannes Thornander-Jönsson
|
||||||
| VIKTIGA NYHETER | ||
| |
||
| KOMMANDE | |||
|
|||
| SPONSORER | ||
|
||