 |
| | STARTSIDA
| DAMSEKTIONEN
| HERRSEKTIONEN
| UNGDOMSSEKTIONEN
| KLUBBEN
| MARKNAD
| SPONSORER
| LÄNKAR
| GÄSTBOK
|
|
| KLUBBSHOP | ||
 |
||
 |
 |
| KONTAKT | ||
035-129960 
Kansli |
||
|
Herr A
-
Millimeter från mirakel
| 2009-09-24 |
Och då var det äntligen dags för hemmapremiär för de, för dagen vitklädda Halmstad IBK. Hallägrahallen var belägrad av mellanstadieelever som sjöng att de älskade Halmstad, gamla hemvändande storstjärnor som Garlén var på läktaren, DJ:n hade laddat upp med det senaste från 1900-talet och adrenalinet gick att plocka ner från hemmaspelarnas ögon, så laddade de var. Det var bäddat för ännu ett slag, ännu ett krig mot alla de som tippat Halmstad sist i tabellen, och redan fått sätta kvällskaffet i halsen o spruta ut det genom näsan, när hemmasönerna sist åkte till Åstorp och chockade bönderna ute på vischan. Dags för hemmapremiär mot det förmodade topplaget Skillingaryd – ett småländskt gäng från landet, som några syntes anlända med häst o vagn en timme innan avspark. Själv satte jag mig med min penna, papper och mindes hur jag satte en förmögenhet värd ett mindre afrikanskt lands BNP när HIBK fick stryk mot Fyllinge för några säsonger sedan. Laget var skyldig mig lite glädje igen. Få mig att känna att de inte längre tar stryk från klubbar vars namn får mindre än 14 träffar på google. Jag hoppades. Och Halmstad började aggressivt, men åkte på bakslag redan efter 1.45 då Skillingaryd gjorde 0-1. Och efter den tunga inledningen kom nästa smäll efter 5.30, då bortalaget smällde in 0-2 bakom målvakten Caj Ojala, en riktig kalldusch. Men Halmstad repade mod och skapade många chanser, den nye, unge, kvicke, hårfagre Martin Lindkvist var pigg och alert, i en match som var spelmässigt jämn så här långt. Och efter 9.45 kom också utdelningen då förra matchens poängkung, Andreas Holmér, på en kontring placerade ett skott som dansade sig retfullt förbi bortamålvakten, som trots sina enormt tjocka byxor som fick honom att se ut som en halv Michelingubbe, inte kunde värja skottet. Halmstad var på gång nu och efter 10.10 så blåste domaren straff för Halmstad. Fram stegade lagets pålitlige dynamo Andreas Rundberg. Rundberg brukar vara en säker straffskytt och hade det inte varit för att några skolbarn glömt att stänga locket i golvet när de drog ur volleybollstången på gymnastiken tidigare på dagen, så hade bollen inte studsat upp när Rundberg närmade sig målet, och finten han hade tänkt göra, hade antagligen rivit ner ovationer från läktaren. Istället så hoppade bollen iväg från Rundberg, vilket gjorde att det mer såg ut som om han ville ge målvakten bollen i julklapp. Och även om målvakten hellre hade velat ha resten av sin Michelingubbeoutfit, så tackade han och tog emot. Tungt bakslag för Halmstad som var på gång. Resterande delen av perioden turade lagen om att utbyta chanser, då först Skillingaryd testade Caj i målet, men Caj gjorde en kalasräddning som gav eko ända bort i trakterna av Västervik. Dessförinnan hade Andreas Rundberg täckt ett skott som var på väg in i mål, och Caj tackade högre makter att hans Västervikskompis vidgade hela sin enorma bredd. Efter att HIBK fått spela powerplay var det nära utdelning, då framförallt Björn Bengtsson var nära att utjämna, men målvakten i Skillingaryd var så när som omutlig denna period. Och efter vägande spel kunde Skillingaryd på psykologiskt viktigt manér stöta in 1-3 med halvminuten kvar att spela. Mycket tungt för HIBK att gå till pausvila med detta i bakhuvudet. Första halvan av andra perioden var ganska sövande. De bägge lägen försatte varandra i ett ställningskrig och det var mest domaren, som inte var särskilt hård, trots sina tatueringar, som väckte publiken med sina visslingar som utmätte över 100 decibel och orsakade temporär tinnitus på damen bredvid mig. Efter att Magnus Gustafsson fått en tveksam utvisning för obstruktion fick sedan Skillingaryd utdelning i powerplay, trots att Pi Stålberg täckte ett givet mål, då 1-4 kom efter att Halmstad låg på tok för lågt med laget. HIBK tryckte sedan på för en reducering, bland annat fick den ofta så hete Holmér ett gratisläge efter slarv i bortaförsvaret, men bollen smet utanför. Och precis som i första perioden så drabbade Halmstad av ett psykologiskt tungt baklängesmål, då det med en minut kvar tråcklades in 1-5 efter strul i målområdet. Nu kändes matchen tung för både publik och spelare som höll på de vitklädda hemmaspelarna. Till och med DJ:n hade börjat spela sorgsen musik och när det ekade how to save a life ur högtalarna, var det väldigt talande för känslan som hade infunnit sig. Stor cred till hejarklacken som trots underläge sjöng sitt Vi älskar Halmstad och trummade på trumman så stämning hölls vid liv. Intressant också att de sjöng skåne ligger utanför! Med höga halsar. Vi får ha i åtanke att de kanske skolkade på geografilektionerna för att göra tifo och köpa trummor för att stötta HIBK, då Skillingaryd legat i Småland ända sen Roskildefreden 1648. Inledningen av 3:e perioden var lika dyster som musiken som spelades. Efter att hete Holmér varit för het, blev han utvisad och under påföljande powerplay kunde den duktige nr 10 i motståndarlaget smälla in 1-6 då bollen träffat sargen och studsat ut till en lycklig nr 10 som kunde peta bollen under Caj Ojala, som dessförinnan gjort en kalasräddning, och vi trodde alla då att matchen var punkterad. Något som varit HIBK:s svaghet under de senaste säsongerna, har varit att de klappat ihop som en Per Elofsson bakom Muhlegg under slutet av matcherna. Ikväll var det annorlunda. Ikväll reste sig Halmstad sig på 9 och började andas igen och visade vilket bra innebandylag de faktiskt är. Stor del av denna omvandling stavas Björn Bengtsson. Först gjorde han matchens vackraste mål när han stänkte upp 2-6 i taket 5.54 in i tredje perioden. Sedan var han med i förspelet i ett mycket vackert anfall som renderade i 3-6, målet gjort av Ingvar Lindkvist 11.27 in i perioden, och sedan tryckte Björn själv in 4-6 i en tilltrasslad situation framför målvakten. Vi började alla tro på ett mirakel på läktaren, och det var den gamle Fyllingespelaren Björn, som sänkte mig den gången jag hade satt pengar på Halmstad mot just Fyllinge, som var mannen som tog ett stadigt grepp om lagets själ och drog den till sig. Några sekunder senare råkade Halmstad på en utvisning, och vi slets än en gång på läktaren från hopp till förtvivlan. MEN, HIBK är inget vanligt lag, och har en moral som man kan skära genom granit med, de ger aldrig upp och 16.23 in i perioden, i en kontring i numerärt underläge, träffar Johan Ståhl stolpen, bollen studsar ut, träffar en Skillingarydspelare på hans småländska snåla ben och studsar i mål: 5-6. Musiken blev mer förbannad nu, spelarna mer taggade, det var vittring på ett mirakel. Med en halv minut kvar håller hela hallen andan. Trumman slutar slå, och då får HIBK chansen de förtjänat ihop, och hade bara de där skolbarnen glömt att stänga det andra locket helt också när de drog ur volleybollstången, så hade bollen antagligen studsat in i mål, men istället så fick vi se bollen smita precis förbi stolpen. Matchen slut: 5-6. Men HIBK gav oss, förutom spänningen och vittring på ett underverk, även en förvarning om att de inte kommer bli någon slagpåse detta år. De var så nära ett mirakel och visade att de tänker vara långt ifrån botten det här året. De föll med flaggan, högt hållen av Björn Bengtsson, i topp. Och nästa lag som besöker Hallägrahallen borde få en klump i magen när de stegar in på golvet, och känner att innanför är ett helvete, och hör klacken skrika att Skåne ligger utanför… Johannes Thornander-Jönsson
|
||||||
| VIKTIGA NYHETER | ||
| |
||
| KOMMANDE | |||
|
|||
| SPONSORER | ||
|
||